känner att jag har varit sjukt aktiv här på senate tiden!! jag är egentligen inte typen som bloggar, förstår egentligen inte varför jag började bloggen. kan bara vara skönt att få skirva av sig ibl och prata med personer som har samma probem..

well  senaste tiden har allt gått lite upp och ner som vanligt.. vet inte vad jag vill. jag vill ju inget hellre än att vara smal men så fort jag börjar trilla ner på kilona så försvinner mitt liv.. jag vill ju ha mitt liv kvar men man kan tydligen omöjligt ha båda. så är det i alla fall för mig.

men sen hatar jag att vara fettot som jag är nu, samtidigt som jag vill vara frisk. 

när jag sjunker ner i mig själv och får kontrollen tillbaka så går allt jätte bra och jag kan låta bli att äta hur lätt som hälst men då är jag så sjukt inne i mig själv och ingen kan komma nära mig vilket leder till att allt blir skit med pojkvänen och vännerna, även jobbet... jag vill ju verkligen kunna ha ett normalt bra liv men vara smal och lycklig.. och jag kommer aldrig vara lycklig som jag ser ut nu.. jag måste ner iaf till 40 innan sommaren vilket är ett rimligt mål, är inte allt för långt borta nu, men samtidigt känns det som att jag kommer att få ge upp allt igen. men det får det väl vara värt om det nu kan göra ig lycklig. 

men när ja va nere på 38 typ som smalast så var jag ju allt utom lycklig... kanske komme det alltid vara en fet person i spegeln som stirrar på mig oberoende på vad vågen visar.. detta känns bara så hopplöst..